Det har verkligen varit en känslosam resa med många stora och djupa utmaningar att klara av, både för mig personligen men även för min familj. Utmattningssyndrom påverkar hjärnan som helt enkelt har blivit överansträngd av stress, och inte fått utrymme för återhämtning. Detta är en sjukdom som inte syns så mycket på utsidan men känns desto mer på insidan, vilket gör det svårt för omgivningen att förstå hur allvarligt sjuk man är.
Sjukdomsförloppet
- SIGNALERNA: panik- och ångestattacker, tryck över bröstet, illamående, huvudvärk, yrsel, koncentrationssvårigheter, nedstämdhet, sömnsvårigheter och jag klarar inte vardagen längre.
- VILJAN: Ju mer jag försökte komma tillbaka till arbetet och familjelivet, desto sämre blev jag. Här handlade det om att acceptera situationen och fokusera på återhämtningen.
- KÄNSLOR SOM SAKNAS: När man inte är i balans, och man inte kan känna harmoni eller livsglädje längre så känns livet väldigt skört.
- BEHOVET AV EGENTID: När det skapades panikkänslor för att jag kände mig trängd och stressad över att dela min uppmärksamhet med andra och även med familjen, jag upplevde det som att jag stötte bort familjen och deras kärlek. I detta skedet så tappade jag bort mig själv då min personlighet plötsligt var helt förändrad och det resulterade i att jag blev väldigt nedstämd.
- ENERGIFÖRLUSTEN: När man är totalt orkeslös, och för trött för att varken tänka eller göra någonting annat än att vila eller titta i taket.
- KONCENTRATIONSSVÅRIGHET: När man är så tankspridd och disträ så man inte vet vad man håller på med om man blir avbruten eller byter rum, när hjärnan inte klarar av att fokusera på flera saker samtidigt.
- FRISK - MEN ÄNDÅ INTE: I en kravlös miljö med lugn och ro så mår jag bra. Det är vardagen som är problemet med alla intryck, tider, det sociala samspelet och att ha STORA problem med koncentrationen då hjärnan inte fungerar fullt ut.
 |
| Så långt ifrån stress man kan komma, mediterar på ett skär i yttre skärgården |
Känslorna
Man kan inte styra sina känslor, utan de finns där oavsett om du vill eller inte. Under dessa månader så har jag upplevt många jobbiga känslor, men den största har varit rädslan. Rädslan som fanns över att inte orka ha barnen boendes hos mig när jag mådde som sämst, rädslan över att skolsituationen inte skulle förbättras för min yngsta son, rädslan över saknaden av livsglädje, rädslan över att inte kunna visa min familj hur mycket jag älskar dem, rädslan över att inte finna mig själv igen och slutligen rädslan över att börja jobba för tidigt så jag blir sämre igen. Jag minns även vilken skön känsla det var när jag för första gången på länge en kväll kände harmoni & livsglädje , hur det kändes när jag äntligen fick uppleva saknad efter min familj, att kunna känna tacksamhet igen, och hur mycket jag älskade att få uppleva kärleken igen utan att känna mig kvävd av den.
Vardagen
Ja så tog sommarlovet slut och barnen återvände till sina skolor, det var dags att börja passa tider för hela familjen och se till så att skolstarten blev så bra som möjligt för mina barn. Hasse som har haft semester alla helger och lov som vi har haft barnen under hela min sjukdomstid (8 månader) jobbar plötsligt och jag är själv hemma med dem på helgerna, det har jag alltid klarat tidigare men nu känner jag mig snabbt trängd, stressad och orkeslös. Ja det är en tuff utmaning för mig att komma tillbaka till vardagen, och även om det sker med små små steg så känns det lite som jag ska gå igenom en mörk skog full med monster och fallgropar utan att ramla i varje dag.
Ge mig tid
Låna mig ditt tålamod
Försök förstå mig
Visa att du bryr dig
Ge mig utrymme för återhämtning
Tack för att du läste min blogg & var rädd om dig!
Kram Cissi
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar